Tisdag
Du.. det var du.. att det kunde bli så här hade jag aldrig trott. Det kändes ju så rätt, allt var perfekt, mitt hjärta slog volter varje gång du skrev. Jag vart lycklig av dig.. för en gångs skull kändes det som att livet var på väg i rätt riktning.
Nu står jag här med sorg, saknad och ett stort hål i hjärtat som aldrig riktigt blir fyllt.
Hade jag bara sagt något kanske det hade varit helt annorlunda nu.. du är då saknad och kommer alltid ha en del av mitt hjärta..
Du kommer alltid vara en av de finaste människorna jag kännt och hade så gärna lärt känna dig ännu mer..
le no an-uir nîn?